Kent Album

Domen föll på en morgonflight till London
Tysta tunga steg på väg mot dig
Domen föll trots att du alltid använt kondom
Med lien på svaj väntar din gamle vän

Och som ni lekte när ni var barn
Du stod i givakt med din rygg rak och tog
Fyrahundra slag

Sömnen kom och du som låg så rätt i tiden
Domen föll som tårar mot din skärm
Sömnen kom som en åsikt högervriden
Men mot dollar och yen blir döden lätt ett skämt

Och som ni lekte när ni var barn
Du stod givakt med din rygg rak och tog
Fyrahundra slag

Du förlorade ditt krig
Du står ensam kvar
Och ingen kommer till ditt försvar
Så du står givakt med din rygg rak och tar
Fyrahundra slag

Du säger
- När vi var små
Säg vilka droger tog ni då
- När vi var små
Sköt vi kåda bark och stål
Och hjärnan blev mjuk
Av Luthersk ångest inför Gud
Och så blev jag sjuk
Och blev den skugga du ser nu

Men när natten var ljus
I vårt sextiotalshus
Så var vi långtlångtlångt härifrån
I vår dröm om att fly
Till någonting nytt

Jag är född i en tid
Precis när dammet lagt sig ner
En meningslös tid
Exakt en tusendel försent
Visst bor det ett skrik
Någonstans i ditt lugna tysta liv
En vild fantasi
Som dränks i lådvinsnostalgi

Men när natten är ljus
I ditt sjuttiotalshus
Och du är ånga spår av ett moln
I en dröm om att fly till någonting nytt

Och du håller så hårt
När längtan blir svår
Så är jag dindindin att ta med
Att ta ut att ta in
I någonting nytt

När natten är ljus
I vårt åttiotalshus
Så är vi långtlångtlångt härifrån
I vår dröm om att fly
Till någonting nytt

Och vi håller för hårt
Men den här drömmen är vår
Och du är minminmin att ta med
Att ta ut på jakt
Efter tiden som flytt

Jag var länge ensam enda barnet
Ett monster underst i en hembyggd våningsäng
Och på håll såg jag ljusen dö i dimman
Precis när mörkret tändes upp igen

Och jag såg dig springa över skaren
I jakten på din sagolika vy
Du lärde mig att fullständigt försvinna
I dina tankar i ditt huvud står jag fri

Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Där kommer dom jag ser dom mellan träden
Snälla kan du hjälpa mig att fly
Deras ögon är som mareld över världen
Jag kryper där i askan fågel Fenix född som ny

Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Blåsa sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Ge mig en vinterdrog
Ge mig sommarsnö
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga dansar stormen små
Men det är du som för
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Töm ditt rum
På tonårstankar nu
Du sa: Gör ditt val
Ta ett självständigt beslut
Jag höll en hand då
Mot din varma hud
Du sa: Stäng din dörr
Vi har något att reda ut

Du stod där med din kniv
Bredvid din tyska bil
Du skar mitt svala liv
Mönstrat till ett krig

Du stal min blick
Du gick din egen väg
Du sa: Det finns små trick
Som får folk att vilja väl
Och sångerna jag hört
Och filmerna jag såg
Var det vildaste jag gjort
Men inget var så stort
Som när

Du stod där med din kniv
Bredvid din tyska bil
Du skar mitt svala liv
Mönstrat till ett krig

Jag sköt en DJ sent igår
Blodet stänkte blev en pollock i hans bås
Jag flyr genom en nedsläckt korridor
Mitt indiehjärta slår och slår och slår
Jag står på en flygplats
Och väntar på känslan
En man vid en avsats
En iskall Michael Caine
Och alla som älskat dig
Har hatat mig av rädsla
För att jag ska se dem
Som offer vid Palace&Main

Jag skjuter allting framför mig
Som Robin Wright-Penn gör i State Of Grace
Du har allting jag sagt på tape
Så du tror du har en framtid utan mig

Jag står på en flygplats
Och väntar på känslan
En man vid en avsats
Förklädd till Michael Caine
Och alla som älskat dig
Har hatat mig av rädsla
För att jag ska se dem
Som offer vid Palace&Main

Jag står på en flygplats
Och väntar på känslan
En man vid en avsats
En iskall Michael Caine
Och alla som älskat dig
Får lära sig att vänta
Min plan är att vänta
Ja jag väntar vid Palace&Main

dom brände ner grönan
och skolan står där
ensam nu
cykelställen står tomma än
trots att loven är slut

dom fäller kastanjeträn i alléen
framför skolgården
jag rör mig tyst
hör inte hemma här
jag är vålnaden

jag vet inte varför
men kanske är det därför
jag minns det så väl
dina stora ögon
dina bruna händer
dina vassa knän

var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmar
var det dig jag såg
dig jag svor att aldrig glömma

dom gräver i parken
och frosten i marken
blir ett försvar
vid hörnet av kyrkan
där järnvägen går
har dom spärrat av

någon ligger i gräset
med frostiga kläder
så stilla och vit
blåljusen blinkar
tänk vad man kan göra
med en liten kniv
jag vet inte varför
men jag återvänder alltid hit
det var väl
något vi gjorde
något vi sa här
som förändrade mitt liv

var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmar
var det dig jag såg
dig jag svor att aldrig glömma
var det dig jag såg
som ett spöke från döda drömmar
var det dig jag såg
har jag äntligen lyckats glömma?

du går på ditt oefterhärmliga sätt
över skolgårdens grus för dig själv
i ditt nyklippta hår likt en irländsk idols
din spegelbild i fönsterglas
beundrar varje steg du tar

och så blinkar det till
gröna röda gula ljus
du var på nålar när du kom
med ditt insmugglade rus
och så släcker dom ner
för en sista stilla chans
och allting svartnar i panik
när du ser att alla redan har en dans
och allt är som förut

du minns den du var med förakt, lite hat
man blir lik sin mor eller far
du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
men i själen din
ja långt långt in
ekar tonåringens vrål

och så blinkar det till
och dom tänder alla ljus
du var ensam när du kom
nu har magin brunnit ut
och så släcker dom ner
alla skyltar alla ljus
och när parken ligger tom inser du
att din kväll just tagit slut
och allt är som förut

och så blinkar det till
och dom tänder alla ljus
du var ensam när du kom
du är lika ensam nu
och så släcker dom ner alla gator alla hus
och när staden ligger tom inser du
att det är så ditt liv ser ut
och allting är som förut

Månen hänger lågt
över allt du tror du såg
Under trasigt moln
går ett Yeti-spår

500 mil i snön
Ett UFO över sjön
och i en blixt ser jag
Keats stå bredvid Baudelaire
Som magi ett ljus man drunknar i
Det finns små trick som får folk
att ge dig mer än du är värd...

Mary Shelleys dröm
syr en sick-sacksöm
över allt som vintern gömt
över allt som hjärtat glömt

500 mil i snön
Ett UFO över sjön
och i en blixt dansar
Lady Day vals med Astaire
Som magi ett ljus man drunknar i
Det finns små trick som får folk
att ge dig mer än du är värd...

500 mil i snön
Ett UFO över sjön
och med en blick får jag folk att tro
på magi ett ljus man drunknar i
Det finns små trick som får folk
att ge dig mer än du är värd....

en isig vind över vattnet bär
ett eko från de dödas värld
en hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav
och vintern sliter pirens skjul
river lyktor från en firad juli
från pariserhjulets skelett av trä och sten

(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
(jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din)
inne i staden råder ständig lågsässong
(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
restaurangerna står tomma året om...

och på barer klänger vraken fast
vi sörjer en förlorad last
och snön hjälper spillrorna i land
svarta grenar skymmer huset vitt
har inte varit här sen allt var ditt
en till salu-skylt som täcks av snö och sand

på verandan sjunger vindspelet din sång
(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
tomma fönster står och slår nu natten lång
(jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din)
och gamla minnen är som flagorna som yr
(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
mot en himmel av järn och gift och bly...

som en Romeo i jeans på din balkong
(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
jag är skuggan vid din skärmdörr än en gång
(jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din)
din klänning är som trasor i min hand
(jag vill ha dig, du är min, du är bara min)
och jag lämnar inga fotspår ens i sand...

väntan, alltid denna väntan
från vitt till grått till svart
detta år var svart
och liljorna faller från ett fönster
i Västerås i natt
jag hör ditt skratt

över plymerna, palmbladen och korsen
som skallrar där i vinden
som lät som hesa röster
från dom som gör reklamen
jagar zombies upp ur graven
ge mig nåt som känns
längtan, alltid denna längtan
härifrån långt bort
långt långt bort
och rosorna fäller alla kronbladen igen
som grät dom blod
för att livet är så kort

och människor i de låsta tysta husen
gläntar på gardinen
och stirrar ut på gatan
med ögon som är rädda
för allting som kan hända
fast det redan hänt

en bänkrad i en rastlös sen april
jag tittar över axeln och ser dig blinka till
jag kan få dig när du vill
en vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
och du & jag håller andan och håller händer i språnget
det är inte så långt hem

än fanns det tusentals tårar kvar
de var dina att ge vem som helst
äntligen
de är de dyrbaraste smycken du har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
passerar vi deras gränser

minns du vår blodsed, våran lag
vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
jag minns allt som naglarna mot glas
men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skäömt
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem
snart finns det inga tårar kvar
de var våra att ge vem som helst, äntligen
de är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
sätter du själv dina gränser

den där pojken jag aldrig kände
som gick på gator jag aldrig såg
och tänkte tankar jag aldrig tänkte
under ett tunt och flygigt hår
och alla känslor slog och sprägde
hela vardagen full med hål
i en tid då inget hände
i en stad som alltid sov
men älskling vi var alla en gång små
vi var alla en gång små
jag kastar stenar i mitt glashus
jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja jag sår ständigt nya frön
i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
men älskling vi ska alla en gång dö
ja vi ska alla en gång dö