Maktens Spira
Jag sprang med brisen.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgång.
En massiv spricka.
Måsarna visade vägen ur skyn.
Då mötte jag isen.
Då fann jag hav.
En storm steg ur vågors djup.
En hemlighet om maktens spira.
Urgudar nu ristat genom mej.
Spåret in i isen gick.
Djupt mot dess frusna kärna.
Där den stod evigt stel.
Gick en fåra in med flodens ström.
Ner mot det blå jag vandra.
Isen i mina ådror för dagar tio.
Där fanns en grotta, en faslig sal.
I grottans mitt han stod.
Som djupet kallat ur stjärnors ljus.
Krigaren mäktig från rymders sus.
Ur hans frusna hand jag tuggat.
Ett spjut från en ändlös plats.
Ett skrik ett dån från spjutets blad.
Maktens spira med stjärnors rad.
Tusende steg mot jordens yttre.
Från djupet jag än en gång steg.
Nu grinet ej släckas från detta tryne.
Ett slag nu bådas, snart slutförs allt.
|
Switch to Russian 
